Startpunkten

Ludoviko* Zamenhof föddes 1859 i Bialystok i det som idag kallas Polen. På den tiden kallade ryssarna det för 'en del av Ryssland'. Tsarens censur var hård och Ludovikos pappa jobbade med att censurera böcker och tidningar. Det här påverkade språkets utveckling och äventyr väldigt påtagligt.

I denna östra del av Polen fanns gott om litauer som blivit över på fel sida gränsen vid något tillfälle. Lokalbefolkningen pratade polska. Staten och makten pratade ryska. Zamenhof verkar mest ha använt ryska i unga år, men lärde sig även polska, eftersom det var där han bodde, samt jiddisch hemma. Dessutom pluggade han latin och grekiska i skolan. Detta utökades vartefter med fler språk. Han såg dagligen konflikter på grund av språkförbistring, så det är inte så märkligt att han fick idén att allt skulle bli lättare om folk åtminstone kunde prata samma språk.

Lingwe universale - esperanto 1.0

Den idén fick han redan i skolan och den första varianten han utvecklade kallade han 'Lingwe Universale'. Flera av hans kompisar hakade på och lärde sig detta 'ur-esperanto'. De skrämdes dock snabbt bort däför att projektet var på gränsen till det lovliga. Ludovikos pappa var inte särskilt imponerad av sonens ambitioner. Han var rädd att pojken skulle komma i klammeri med rättvisan som var mycket hård och inte särskilt rättvis vid den här tiden.

Ludoviko var i grund och botten en mycket inkännande och mild personlighet. Hans passion var att skapa fred och harmoni. Eftersom han intalades att det inte fanns någon framtid i språkprojektet bestämde han sig för att hjälpa andra som läkare istället. Han åkte till Moskva och började plugga till läkare medan pappa vaktade sonens alla böcker som skulle gömmas i en garderob.

La internacia lingvo - esperanto 2.0

Upplevelsen i Moskva var inte så positiv som förväntat, så Ludoviko återvände hem redan efter ett par år. Då uppdagades det att fadern helt enkelt hade bränt upp materialet. Sonen blev naturligtvis ursinnig och det är lätt att stämma in i klagokören och kalla faderskapet för både det ena och det andra, men saken var den att regimens tumskruvar hade dragits åt och han var uppriktigt rädd att sonen skulle komma att dömas till ett hårt straff om det uppdagades vad han höll på med.

Ludoviko lugnade ner sig, fast besluten om att fästa allt på papper igen. I backspegeln kan man nog säga att den här händelsen egentligen var bra. När Zamenhof tänkte igenom saken insåg han att det fanns en hel del att ändra på. Under bortovaron hade han studerat mer språk och hade insett att Lingwe Universale var behäftat med ett antal mindre genomtänkta lösningar. Han satte sig därför ner och produktutvecklade sin innovation.

"Bakom varje framgångsrik man står en förvånad kvinna"

Ludoviko höll på att finslipa på detaljer och bearbeta lösningar i flera år medan han jobbade som läkare. Dock blev han så illa berörd när patienter avled, att han snart specialiserade sig som ögonläkare, en gren inom medicinen där antalet frånfällen är betydligt ovanligare än för en allmänpraktiserande läkare. Han stretade dock vidare med språket. Inte förrän han träffade en förtjusande flicka som hette Klara Zilbernick började det röra på sig på allvar. Både Klara och hennes pappa tyckte att idén med språket, som nu hette 'La internacia lingvo', var så strålande att Zamenhof fick använda Klaras hemgift - i förskott! - för att kunna ge ut den första läroboken. Det unga paret gifte sig samma år som den utkom - 1887.

* LL Zamenhof verkar ha ändrat på sina förnamn beroende på vilket språk han använde. 'Ludwig' lär vara det vanligaste, men på esperanto säger man Ludoviko.