Språk kan hålla kvar minnet av en annan tid. Detta är på några punkter tydligt i esperanto. På tjugotalet fanns en rörelse i USA som ville göra ett eget ord av förkortningen United States of America och kalla det Usonia. Det fanns en begynnande insikt om att "America" är större än USA och den medvetenheten uttrycktes under en kort period i språket. På esperanto heter USA fortfarande Usono. På den punkten liknar esperanto isländskan som benämner USA "Bandarikjunum" (gruppen av stater). De flesta andra har lånat in 'USA' eller går på den imperialistiska linjen och säger 'Amerika'.

Till allra största delen faller esperanto tillbaka på latinet. Det har sin förklaring i att många språk i Europa har latin i sina ordförråd. Svenskan är en formlig amalgam av diverse språk, varav nederländska, plattyska, franska och engelska har förändrat det över århundraden. Uttrycket "ärans och hjältarnas språk" består i princip inte av några ursvenska ord alls, utom möjligen "och" som man kan spåra längre tillbaka. Engelska i sin tur är en ännu värre vägkorsning än vad svenskan är. Om man ska hitta något språk med någorlunda rent ursprung i nordliga Europa så får man söka sig till isländska, färöiska eller svenska språkrester som ulum, bonnska och jamska eller, varför inte, samiska.

Engelskans påverkan idag utövar liknande tryck på svenskan som tyskan, särskilt plattyskan, på medeltiden. Då bestod stora delar av befolkningen i städerna av handelsmän från Hansan. Svenskarna höll sig mest på sin ärvda jord på fädernegårdar eller slet med gruvdrift. Bland kritiken mot esperanto finns argumentet att språket inte kan fungera eftersom det är en skapad blandning av olika språk. Man glömmer då att de flesta av de vanliga språken också är skapade blandningar av olika språk. Det finns ingen principiell skillnad på den punkten.

Esperantos ekonomiska natur gör att långt ifrån alla begrepp har sin egen ordstam eller rot. Det är till stora delar sammansättningar som bygger orden i esperanto. På så sätt är språket mer agglutinerande än vad de flesta i vår del av världen är vana vid. Men det är som sagt en vana. Ord som 'varm' och 'kall' - varma och malvarma - känns kanske märkliga vid första påseendet, men antalet ord man måste lära sig halveras på så sätt. Med suffix som -eg- och -et-, förstorande respektive förminskande, kan man snabbt själv skapa ord för 'het' och 'iskall' - varmega och malvarmega. Konstruktioner som 'malvarmega' blir rätt hur man än tolkar dem, därför att det är antingen malvarm-ega (förstoring av 'kall') eller mal-varmega (motsatsen till 'het').